Saknad...
Att känna saknad är en av de starkast smärtorna...
Min vän, min självsfrände min andra hälft Julienne har nu lämnat mig.
Vi har känt varandra i 15 år och nu levt ihop i 7 månader och delat allt, glädje, sorg, medgångar och motgångar...ALLT!
Nu har hon flyttat ifrån mig och lämnat mig med ett stor tomrum som jag inte vet hur jag ska fylla.
Jag saknar henne så att det gör ont, sitter hemma i "vår" lägenhet och gråter, tårarna bara rinner och jag kan inte få det att sluta, saknar henne bara så himla mycket..
Känns så konstigt bara, jag är van att ha henne hos mig jämt, är bara så himla rädd att vi ska tappa kontakten igen, vi kommer ju bo flera mil ifrån varandra.
Julienne är som en syster för mig, älskar henne så himla mycket.
vet att det kanske är larvigt vi är ju fortfarande vänner och hon har ju inte dött men ändå så känns det som att hon är borta. Detta är det värsta break up jag någonsin varit med om. Det känns som att någon slitit ut mitt hjärta ur kroppen och sedan stampat på det för det känns helt dött.
Inget kan få mig att känna mig så lycklig som när jag har min Julienne hos mig.
Hon är den finste människan på jorden!
Älskar dig Julienne!